lördag 3 januari 2015

Dimhöljda bergens gorillor

Liknande procedur som gårdagen. Det finns 18 gorillafamiljer i området och  tio av dem får besök av turister varje dag. De åtta familjerna som inte får besök av turister är till för att forskarna ska kunna studera dem så opåverkade av mänsklig kontakt som möjligt. Vi betalande turister bidrar med pengar för att kunna upprätthålla ett hållbart system. Även lokalbefolkningen är en del i systemet och får bl.a betalt för att underhålla stenmurar som avgränsar parken från uppodlad mark.

Vår familj, Ntambara, består av 18 individer. Alfahannen heter också Ntambara vilket betyder slagskämpen. Namnet säger lite om hur han har skapat sin familj.

Vi startar åt samma håll som igår, mot Bisoke. Räknar med en lerig vandring igen. Men våra föraningar kommer på skam. Efter en kort vandring, fortfarande utanför stenmurar, stannar guiden och visar färska gorillaspår i potatisodlingarna. Gorillorna har varit här och ätit frukost. Inte potatis, men barken från eukalyptusträden som de betraktar som en delikatess. Vi smakar på barken som har en sötaktig smak. Efter ytterligare fem minuter stöter vi på spanarna utanför muren. Vi klättrar över och bara 50-100 m in i regnskogen hittar vi gorillorna.
Klart för avfärd

Vår guide visar eukalyptusbarken som gorillorna har mumsat på



Ntambara sitter majestätiskt och övervakar sin vilande familj. Hans bror ligger och sover,  en hona ligger på rygg och kliar sig på magen. Några ungar tumlar runt och vill inte alls vila. Vi går närmare och försöker uttala hälsningsfrasen "Jag är vän, är det ok att komma närmare?", hrm-hrmm på gorillaspråket. Inga invändningar från familjen. En av ungarna närmar sig nyfiket, ett par korta ljud från silverryggen får honom att vända. Vi njuter av situationen, filmar och fotar. Vi ser fler gorillor i närheten, några i ett träd. En mamma med en bara några veckor gammal unge kommer också fram. Totalt ser vi 16 familjemedlemmar.



Efter en dryg halvtimme så är vilan slut. Några av gorillor hälsar oss med hrm-hrmm och passerar bara några decimeter från några av oss. Vi följer efter en bit och får se dem utöva sin favoritsysselsättning, att äta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar